Godly Play är en metod för religiös uppfostran med bakgrunden i Montessori-pedagogik. Metoden baserar sig på lek i olika nivåer. Metodens grundare, Jerome Berryman, studerade Montessori-pedagogik i Italien på 70-talet och började använda metodiken i religionsundervisning. Godly Play har väckt stort intresse också för att den är en av de första praktiska metoderna som även har utvecklats och undersökts akademiskt.
Det finns tre olika berättelsearter: liknelser, heliga berättelser och liturgiska berättelser. Material till liknelserna förvaras i guldfärgade lådor - de är skatter som öppnas sakta. Bland de heliga berättelserna finns berättelser om bibliska händelser och personer. Med hjälp av de liturgiska berättelserna lär barnen om dopet, nattvard, advent mm. Den mångsidiga och impulsrika läromgivningen stödjer barnen att hitta sammanhang mellan sig själv, olika material och själva berättelsen.
Godly Play är en tydlig metod som är lätt att lära sig. En komplett Godly Play -session består ev fem element: förberedelse, berättelsen och undrandet, responstid (eget arbete), fest och avgång. Barnens förberedelse för berättelsen börjar redan vid ingången till rummet och när de sätter sig i cirkeln. För att lyssna på berättelsen behövs en lugn stämning. Berättaren tar materialet till cirkeln och visar samtidigt det vördnadsfulla sättet att behandla det.
De detaljerade manuskript som finns till själva berättelsena använder förenklat språk och har testats mycket i olika länder. De bibliska berättelserna håller sig nära originaltext. Det ordlösa budskapet, tystnaden och vissa ofta upprepade gester spelar en viktig roll i berättandet. Materialet till några av berättelserna presenteras till barnen genom frågor och gissande. Det väsentliga är att berättaren inte reagerar genom att säga att något är rätt eller fel.
Berättelser presenteras inte från någon persons synvinkel - de är meditativa berättelser och var och en får hitta sin egen synvinkel. Berättaren skapar ramarna men drar sig sen åt sidan och låter lyssnaren möta Gud och berättelsens budskap "alldeles själv".
Nyckelroll i Godly Play spelar de "undringsfrågor" som ställs efter varje berättelse, t.ex.
- Jag undrar vad du tyckte mest om i denna berättelse?
- Jag undrar vad som är viktigast i i denna berättelse?
- Jag undrar var du finns i berättelsen?
- Jag undrar om vi kunde lämna bort något och ändå ha den berättelsen vi behöver?
Berättaren bjuder lyssnarna att tänka på berättelsens innehåll och svara till det på sitt eget sätt. Man svarar om man vill. Berättaren försöker inte få ut de "rätta svaren" och försöker inte att tala om vad berättelsen betyder "på riktigt". Det viktiga är att frågorna väcker tankar och för berättelsen vidare.
Varje lyssnare har en egen synvinkel som kan bearbetas under den egna arbetstiden. Läraren ger alltså inte en viss uppgift till alla utan flera möjligheter erbjuds. Man kan berätta om historian till sig själv eller bearbeta den t.ex. med hjälp av modellera, ritning, böcker, pussel och kartor.
En Godly Play -söndagsskola avslutas med en symbolisk fest (t.ex. saft och kaka), bön och en välsignelse när barnen ska hem.
Även om Godly Play började som en metod till små barnens religionsundervisning fungerar den lika väl i andra åldersgrupper, eftersom Godly Play erbjuder en möjlighet att öppet möta lyssnaren så som han är i just det ögonblicket. Att lyckas med Godly Play beror inte på kunskapsnivån utan personlig engagemang. Den erbjuder inga färdiga lösningar utan erbjuder en möjlighet att hitta, inse och förstå själv.
Johanna Kaarto-Wallin
